orkar inte förklara
Du får mig att vända mig emot de jag älskar, som älskar mig, tillskillnad från dig. Du har redan sabbat hela vår familj tillräckligt, räcker inte det? Nej du nöjer dig inte, du ska krossa mig in till varje ben, jag ska förgöras. Jag förstår inte, varför slår du mig bara inte? Eller ännu bättre, själv tar geväret och firar av? Du slipper mig, jag slipper dig och alla blir glada. All sorg ditt hat skapar inom mig får mig att känna mig så ensam, så ensam så jag till och med vill göra mig mer ensam. Är du nöjd? På en havsbotten kommer jag sluta, grattis du vann.
Fly fresh
/ emilia leppänen
moderatgymnasium
Tittade just på nyheterna där de berättade att det ska bli ett nytt gymnasiesystem, där det ska finnas högskoleförberedande - och yrkesexamens utbildningar. Då det nästan inte är några grundkunskaper med i yrkesprogrammen, utan ämnen inriktade på just det yrket du valt. Först tänkte jag inte så mycket på det, tänkte att det var ganska bra eftersom det skulle bli svårare att komma in till högskolan, och kvaliten skulle då bli bätte. Sen började jag tänka på konsekvenserna.
Med det här systemet skulle du som valt en yrkesexamen redan som femtinåring bestämma vad du vill ägna resten av ditt liv åt, eftersom det, pågrund av bristen på varierande ämnen, skulle du få otroligt svårt att byta linje. Vad händer då om du tröttnar? Jag tror det skulle gå otroligt bra för de som vill läsa vidare, de kommer gå rasande bra och pengarna kommer rusa in. Men för de andra, yrkesläsarna? De kommer hamna efter, tröttna och missnöjjet i samhället kommer då bli grövre. För att inte tala om klasskillnaderna. Vad tror ni?
Avis?
Men varför klaga? I dag fick jag faktiskt sovmorgon, började inte fören klockan åtta!! TJOHO. Turligt nog gick allt bra och kunderna var underbart trevliga och nöjda, tur det annars hade jag väl tagit livet av mig. Helt slut i både kropp och knopp sjönk jag ner i bästis soffa och kikade Bert-den sista oskulden. Egentligen ska jag väl inte klaga, men fy fan vad jag är död just nu! Blää!
Nu sitter jag hemma o njuter av den här godingen, men snart blire spinning! Inte vila, ajja bajja!
Det där med bögar och homosexuella
Ni kanske tycker det är onödigt att reagera på något sånt men det gjorde mig så arg, för det lät verkligen nedlåtande när hon tilltalade dessa mördade människor som bögar, med betoningar på just det ordet. I samhället vi lever i förekommer bög som skällsord, i nästan varje buss står det på minst ett säte "jävla bögjävel". Jag vet inte hur det är med er, men det ger i alla fall mig dåliga signaler från programmet.
Det fick mig även att tänka på något min pojkvän sa för några veckor sen. Han berättade att jag fått han att ändra hans syn på homosexuella "jag säger inte bög längre, jag använder ordet homosexuell". Jag tyckte det var så fint och bra sagt och för mig var det ett sätt att visa respekt, något jag tyckte nyhetsinslaget helt saknade. Så hur förhåller ni er till orden bög och homosexuell, tycker ni det är någon skillnad?
Lyssna gärna på inslaget och bilda er en egen uppfattning!
to your service,
Positivt är väl att jag är jävligt bra på att städa, så behöver ni lite hjälp är det bara och höra av er. Jag kan allt från dammsuga, tvätta rent äckeltoaletter och putsa kakel. Men byta dammsugarpåsar kan jag tyvärr inte hjälpa till med. Men annars är det bara att slå en pling!
torsdagsfest
Så vi dukade upp, med kaffe, chokladglass, frysta hallon värmda i mikron, ljus och UNT:s namnsdagskorsord. Inget djupt känslosnack, inget tjat och inga påträngande frågor. Allt var bara helt underbart, så som man vill ha det med en mamma ibland. Så där på torsdagskvällen.
Det är jobbigt, sånt där dödsprat
Ändå är det konstigt, för trots att det gav mig ett så stort intryck och absolut fått mig att tänka efter, kommer jag nästan inte ihåg nått av vad vi sa. Känner ni igen er? Jag vet vad vi pratade om, vad som sades och hur slutsatsen blev, men specifika meningar och åsikter har försvunnit ut i glömskans värld. Fast tur är väl kanske det, för med tanke på hur jobbig dagen blev, har jag en känsla av att den varit värre om minnet kommit ihåg allt som sades.
Man kan väl säga att jag började dagen med en annorlunda sorts hjärngympa, nödvändig, jobbig men samtidigt skön, kan jämföras med när man lättare på trycket i den bakre regionen, (Bajsar, för att tala klarspråk). Inget jag rekommenderar om dagen dessutom består av psykologiprov, familjemiddag, storhandling och språkkurs. Men om inget av dessa ting står på agendan, go for it!!
du är vacker!
Jag önskar att jag skulle vakna en dag och mötas av orden "du är vacker" och faktiskt tro på att orden är sanna och att det inte är något personen hittar på, för att det är så du ska säga. En mycket fin person berättade en gång för mig om tretti-gångers-regeln, att jag måste höra och göra saker över trettio gånger innan jag faktiskt kan börja tro på dem. Det ligger mycket i det hon säger, en människa kan inte förstå att hon är betydelsefull om hon bara hört det en ynka gång i hela sitt liv. Men tillskillnad från hennes påstående tror jag snarare att det är 130-gångers-regeln, eller mer, som krävs för mig, för hur mycket kärlek folk än visar och hur många komplimanger som än ges mig, finns det inte i min verklighet att det handlar om lilla dumma Ebba.
Jag skulle seriöst kunna skriva en hel bok om mina tankar, för när jag väl startat igång hjärnmaskinen går den inte att få stopp på. Den spinner vidare, nya tankar formar nya idéer, som i sin tur skapar andra funderingar och jag kan gå från "gud vad ful jag är" till "vad ska jag göra för att rädda isbjörnarna". Det sämsta är att tankarna kommer så snabbt, så jag hinner inte skriva ner de i den takt de kommer, bra är väl det i och för sig, för gud så jobbiga inlägg jag skulle skriva. Därför sätter jag punkt här, för jag märker att det kanske redan börjar bli lite luddigt? Uppmanar er istället till att inse att ni är vackra, kanske inte enligt alla människor, men jag kan garantera att det i alla fall finns någon, och säkerligen flera!
http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8
Nu ska jag lyssna vidare till Helens underbara stämma,
den ger mig lite styrka i mina funderingar.
vårkänslor, ♥
Det enda som behöver sägas, jag älskar dig ♥
Mensmonstret
Men det är väl klart att jag blir glad när jag äntligen slipper gå runt och vara orolig att ett barn håller på att växa inuti mig? För trots att jag vet att preventivmedel är viktigt, fick ju till och med en gratis kondom av skolsyster, är det inget som har fallit i min smak, det där med gummimojjäng på snoppen. Så då kan man väl se det som dubbel tur att mensen äntligen kom, eftersom jag då fick börja mitt liv som mini-pillers ätande tonåring. Så grattis skolsyster, orangea-hår tanten på ungdomsmottagningen, mamma, kungen, ja alla, det kommer dröja lång tid innan en mini-Häll ploppar ur mig!
Självklart är jag glad för båda dessa saker, men kunde inte blodet sluta droppa redan efter en dag? Kunde inte min mage sluta värka, så jag slipper känna mig tjock som en flodhäst? Det är konstigt, jag tar en värktablett för att få bort magontet, som visserligen försvinner men ersätts av huvudvärk. Samtidigt som mitt behov av choklad ökar, jag trycker i mig en 100 grams chokladkaka, känner den goda smaken men får sedan panik, eftersom magen växer och spänner. Snacka dubbla budskap! Lyckos till er killar som slipper detta fenomen, fast i och för sig har ni då inget att skylla på till att äta choklad, så då kan ni ge det till mig istället! Så blir alla nöjda och glada! (:
det är inte lätt när det är svårt,
Var det bara jag, eller märkte du också det psykiska avståndet som hela kvällen förbannade oss? Trots att jag verkligen verkligen ville, kunde jag inte komma nära, njuta av det du sa, låta bli att bli irriterad. Sen du sa att jag förändrats har jag tänkt så hjärnan nästan sprängts, har jag verkligen förändrats? Troligen har jag det, jag menar mycket har hänt i mitt liv på senaste tiden, men kan det inte också vara så att vi båda förändrats, i och med våra egna, personliga förändringar? Vi går åt olika riktningar, men vetskapen om att vi hör ihop, för det vet jag verkligen att vi gör, gör så vi klamrar oss fast och håller kvar. Det kan både vara bra och dåligt, vi kanske borde släppa tyglarna lite? Låta oss flyga iväg på våra egna vingar, upptäcka hur pissig världen är utan varandra och på så sätt föra våra vägar åter tillsammans igen?
Nya vänskaper är svåra att släppa, för man kommer varandra nära, även fast det inte är bra. Men när det gäller dig, den enda personen i hela livet jag vägrar släppa tagit ifrån, någonsin. Som är en del av mig, läser mina tankar, vet mig utan och innan, varför blir det så här? Nu löser vi det här, på ett eller annat sätt, för jag älskar dig verkligen ♥
love hurts,
Tillsammans med er mår jag bra.
Tillsammans med er vill jag leva,
Tillsammans med er finns det hopp.
Tillsammans, varför kan det inte så få bli?
Som en stor förvirrad, ihop knutad garnboll känner jag mig just nu. Hur jag än handlar, vem jag än väljer att spendera min tid med, blir alltid någon besviken. Jag önskar jag var flera, tjopp tjopp, här delar vi Ebba i hundra bitar, det räcker åt alla, kom och roffa åt er! Men så funkar ju inte livet, suprise va?, utan ständigt utsätts jag för nya val, val som jag bävar inför att ta. Hur ska jag då kunna välja? Det hade varit lätt om det bara var ena parten jag tyckte om, men när jag nu vill vara med alla, hur får jag det att gå ihop? Tvingas jag bli en sjuttonåring som går in i väggen, för att dela kakan jämt?