Fuji
Idag har jag varit med min vän Sara och träffat hennes underbara hundar. Lilla Fuji låg i mitt knä och sov, bara 10 veckor gammal, hon har verkligen stulit mitt hjärta!
.
köttätare
Idag tänkt jag passa på att chocka mina läsare. * trumvirvel*
.
.
. Igår åt jag kött..
.
För er som inte vet det har jag varit vegetarian i snart ett år och bara ätit fisk. Men igår åt jag då min första tugga mördat djur på väldigt länge. Anledningen? Jag vet inte riktigt. Vi satt och åt kinabuffé och mina kära vänner äter friterad kyckling och njuter. Då får jag mig en liten tankeställare, varför ska jag inte? Varför ska jag skapa massa regler för hur jag ska leva? Jag lever faktiskt bara en gång och livet är redan fyllt av massa regler och lagar, varför lägga på och skapa väggar?
.
Så jag tog en tugga, blundade hårt och tuggade långsamt. Det var varken gott eller äckligt, bara konstigt. Så nu har jag bestämt mig för att äta det jag vill när jag känner för det, oavsett om det är kött eller grönsaker. I och för sig kan jag säga att det troligtvis kommer bli nästan bara veggomat, för det var verkligen konstigt och det känns väldigt jobbigt att behöva blunda varje gång man äter.
tillbaka
Känns verkligen som att jag är ett sånt här "ett steg fram ett steg bak" stadie. Precis som kompis Malin min sa idag, ena stunden ska jag ragga på allt som rör sig, andra låta kärleken komma till mig, först ligger jag och halvsover på bänken för att sedan springa runt och skratta som en galning. När jag väl har bestämt mig för en väg och tagit några steg in på den börjar jag tveka och vända mig och titta bakåt, så som jag inte ska. Men det är så svårt. Vad är rätt vad är fel? Vad är lättast vad är svårast? Vad är möjligt, vad är inte? Jag är tillbaka. Den förvirrade själen is back.
Fan vad jag är bra
Idag har jag blivit arg på mig själv fast samtidigt inte. Jag har fått mig en riktigt tankeställare. En situation uppstod under helgen, som är hemlig och som jag får ta med mig till graven utan att säga ett knyst, men det orsakade i alla fall en hel del sms:ande under måndagen. Det var då det kom, jag insåg hur jag alltid tolkar allting så negativt och får ångest innan jag ens vet hur saker och ting står till. Är inte det konstigt? Man kan ju tänka sig att det är för att då blir jag glatt överraskad, men hur smart är det. Gå runt och få ångest, känna oro och tycka att man är helt värdelös för att några timmar senare inse att det är helt i onödan?
.
Det knasiga med mig är att jag vet att jag kommer fortsätta i de här spåren, bara för att jag är så van vid det. Men idag fick jag verkligen som ett sign och då tror jag (optimistisk faktiskt) att det kommer bli lite lättare. För det är betydligt lättare att förändras om du vet vad du bör ändra. Känner mig faktiskt ganska stolt över min måndag, kanske inte lämnat in en uppsats på tio sidor och räknat femtio tal i matteboken, men jag har insett mina brister och vill nu förändra dem, något alla kommer må bättre av, speciellt jag. GO ME!!
.
jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Under några veckors tid har jag avslutat dagen med att läsa några sidor ur Ann Heberleins bok Jag vill inte dö jag vill bara inte leva, nu är den slut. Bokens resa var över, sista sidan är läst och bläcket på sidorna är slut. Enligt mig är det här en helt fantastisk bok, som både är underbar och hemsk att läsa. Jag kan ärligt säga att hade jag läst den för två år sedan hade den inte varit gynnande, jag hade tagit fakta på fel sätt och fört det till min nackdel. Men idag kan jag nog säga att det är en av de bästa böckerna jag läst. Verkligen inte den bäst skrivna och med skönast ordföljd, men den ärlighet författaren har är något jag värderar högt. Dessutom känner jag närvaron av min morbror när jag läser boken, eftersom det var han som spelade upp henne sommarprogram för mig och som fick mig att överhuvudtaget veta att hon finns. Det är jag tacksam för.
.
Boken är full av citat från olika filosofer och psykologer. Det här är min favorit. Citater är Mats Fubergs, och "svaret" är Heberleins själv. Vad tycker ni? För mig är det briljant.
.
"Livet är varken meningsfullt eller meningslöst; det bara är."
.
Och det där som är måste man själv fylla med mening. Mening som man själv tror på.
.
ta mig till kärlek
Igår när jag tog bussen hem satt en ungt par på sätena framför mig. Ni vet hur man är när man är nyförälskad. Man kan inte slita ögonen från personen, inte sluta le och i ögonen finns det en speciell lyster som aldrig annars finns där. Ögonen liksom glittrar och det syns verkligen hur lycklig personerna gör varandra. Precis så var det unga paret. De kunde inte sluta pussas och kramas och jag såg verkligen hur lyckliga de var.
.
Det var hemskt. Där satt jag alldeles ensam, pojkväns - och glitter i ögonenlös. Det kändes som att det pussade och var så där äckligt lyckliga, bara för att jag satt där och var alldeles ensam och också ville. Ville vara den speciella som får ögonen att glittra sådär på någon. Att titta in i dennes ögon och inte kunna slita blicken från den. Jag vill vara kär. Jag vill vara någons kärlek. Snälla. Ta mig till kärlek.
.
Einstein
Idag hände någonting riktigt märkligt i mitt liv. Jag ägnade tre timmar av min dag åt att leta fakta till labbrapporten i naturkunskap och jag tyckte det var kul. Jag som hatar allt vad RNA, aminosyror och mitokondrier heter. Men inte nu, när jag verkligen fick leta och gräva, gå vidare, hitta nya vägar, för att komma åt svaret som jag visste fanns där någonstans, bara jag kartlagda och la ihop ett och ett. Inte ens omvägarna gjorde mig något, det gjorde mig snarare mer taggad åt att hitta det rätta svaret och komma med en lösning. Jag kan faktiskt förstå hur du kan tycka om de naturvetenskapliga ämnen, kommer du bara in på djupet och inte stannar vid ytan klarnar saker och det blir faktikst intressant. Mina kompisar reaktion på mitt beteende var:
.
"Är du sjuk?"
-
"Vad är det med henne?"
.
Men vem vet. Jag kanske är något av en Einstein?! Ganska likt, eller hur?
.
förstår inte
Jag vet inte vad jag ska göra, just nu går jag bara runt med ett virr av tankar och frågetecken. Varför? Har jag gjort nått fel? Jag förstår inte. Jag hatar att gå runt och inte veta någonting, vad som ska ske. Okej om det går åt helvete, att du hatar mig, aldrig mer vill se mig, inte vara min vän. Hellre det än att gå runt och inte veta. Får jag säga hej? Vill du att jag ska komma fram och prata? Eller ska jag låtsas som att du är luft?
.
Att det kan bli så fel. En gång ingen gång. Eller?
mamma till en mördare
-
Jag är helt mållös. Tittade ni? Vad säger ni?
det där med pengar
Efter tio timmars arbete är jag helt slut i kroppen. Då är det skönt att komma hem till pizza och fotmassage, min mamma är en fin prick hon. Jag kan väl erkänna att jag var en smula dum som åkte iväg och jobbade efter fyra dagar i sjuksängen. Men vad gör man inte för pengar?
.
När jag tänker efter. Vad skulle jag inte göra för pengar? Det är sjukt hur mycket man kan göra för de där små papperslapparna egentligen. Och endå så säger man att pengar är inte allt här i världen. Visst är de inte det, men jag måste i alla fall medge att pengar gör livet lite lättare att flyta på, det blir några problem mindre. Fast i och för sig, det tillkommer ju också flera. Som det faktum att jag inte känner min fötter, efter allt slit för lite cash. Men jag är endå nöjd, 800 kr mer i kassan är aldrig fel!
.
fredags tårögd
Är konstigt fredags tårögd, men på ett bra sätt. Känns som att jag är en bassäng som fylls med vatten, tårar. Men jag är ingen kall och övergiven pool, så som det kan vara på hösten, nej jag är en bra och fin pool med varma och lyckliga tårar inom mig.
.
Jag vet inte om det var Mariettes och Calles briljanta uppträdande på idol, som fick hela kroppen att rysa, eller känslan av de varma, kärleksfulla kramarna jag fått under dagen, väl behövda efter tre dagar som eremit. Vad vet jag, det kanske är kombinationen. Men jag vet att jag blir så förvånat lycklig av denna glada tårögdhet, det är inget jag är van vid. Mitt liv har huvudsakligen bestått av isande tårar och ångest skakningar. Men inte idag. Idag sitter jag med ett stort leende på läpparna och känner tårarna i ögonvrån och jag känner. Jag känner. Lugn.
-
.
Jag känner mig lite som en regnbåge, på nått vis
Mammas pojkar
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men vilken programidé, ena riktigt genier som kom på det här programmet alltså. Tre killar, en övertränad skåning, en syrian med backslick och en "svärsmorsdröm", ska med hjälp av sin mamma hitta kärlek bland en hög av tjejer. Stortuttade, överpiercade, psykologstudenter och artonåringar. Kan det bli bättre?
.
Verkligen inte. Alltifrån att Naima springer runt och frågar alla tjejer om de är oskuld, till hur hon skäller ut sin son för att han går ut med en tjej med silikontuttar. Till när de mogna tjejerna disskuterar och när östermalms-Julia pratar. I love it! Sitter bänkad och längtar redan till nästa vecka. Vad säger ni? Kärlek, eller hur?
.
-
Här har ni även länkar till några bloggar, från människorna därifrån, läs o njut!
-
-
Strepsils <3
Säg hej till min nya bästa kompis.
.
-
Innehåller Diklorobensylalkhol, amylmetakresol och massa andra fina grejjer!
chocolate
Min räddare när jag är sjuk <3
-
vi hostar ikapp
Mamma, pappa, barn
Alla är vi lika sjuka.
Men det är bra, då kan vi alla sitta och tycka synd om oss själva.
-
Fast mest synd är det faktiskt om mig.. tycker i alla fall jag.
Och det är faktiskt tillåtet att tycka synd om sig själv när du är sjuk, när om inte då ska du annars göra det?
Fast jag tycker synd om mami och papi också, eftersom jag vet hur jobbigt det är. Plus att det har varit sjuklingar några veckor och jag bara två dagar. Okej, det kanske inte är mest synd om mig.. Bara lite..
-
-
Ungefär sådär sitter vi just nu allihopa. Freeeeesch! ;)
Sjukångest
Ensam, fortfarande sjuk och jävlig, sitter jag i skolan och försöker, försöker, försöker skriva en vettig laborationsrapport. Jag tittar på mallen för det jag ska skriva. Ger upp. Har så många måste, så mycket jag ska och inte ska göra. Jag orkar inte, vill krypa ner i sängen och stänga allt ute, alla ljud, alla människor, alla tankor och känslor. Speciellt alla känslor. Vill inte känna, orkar inte känna saker jag inte får och som bara kommer såra mig. Sjukångest såhär på måndagseftermiddagen. Då är det tur att Lars finns. Han är min gud och min ängel. han är bäst.
"Du kan dränka dig i minnen eller litervis med vin,
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn.
Men allt är gjort"
vill inte somna ensam
Sjuk och jävlig. Förvirringar i hjärta och hjärna. Tårar som både behövs och inte, men endå inte kommer. Vad vill jag? Vad vill du? Nej. Ingen bra söndag.
-
-
Sova bort allt?
det värmer <3
Idag har fina människor varit fina och gjort mig glad när jag varit mindre road över livet. Stannar upp och tänker hur glad jag är över att vara den jag är, där jag är. Vackra ansikten som möter mig varje dag, som skiner upp i leenden och som jag vet verkligen är på riktigt. Det får mig själv att le och skita i det där som sitter och gnagar. Jag ser era leenden, de är de enda jag ser, och de värmer. De värmer verkligen.
-
"När vi började i tvåan igen kommer jag ihåg att jag tänkte: jag vill vara som Ebba, hon är smal men har endå stora bröst" Sara
-
"Du är en riktig pudding" Malin
-
"Du är bäst" Marika
-
"Jag älskar dig" Veronika
Not again,
Nu är det gjort. Igen, som alla säger. Men va fan, jag är ung o galen. O jag gillar't ;)
.
?
Vet inte riktigt. Nej jag vet inte riktigt vad jag känner. Är jag lycklig? Glad? Ledsen? Ångestfylld? Ska jag känna skuld? Jag känner liksom så mycket och endå inte, ett återkommande problem i mitt liv. Vet inte vad jag vill. Göra eller inte göra? Vara eller inte vara? Klipper och klistrar ihop en text av fina Laleh. Tycker den visar bra vad jag menar.
.
Du är soldat och jag prinsessa
Hon slutar le
Jag är ett monster
Jag är ett monster
Det är värt att leva
Det är värt att leva
.
Ett enda virr varr, jag vet. Men just nu är det så. Livet. Virr-varr-livet.
skor
Det var visst någon som inte skulle köpa nya stövlar till vintern för att spara pengar..
-
.. det gick inte så bra när jag såg dessa.. Så nu står de där nere och väntar på mig. Min nya kärlek (a)
plugga
Jag försöker ta min skola på allvar...
.. det går inte så bra..
Har skrivit upp alla uppgifter och saker jag ska lära mig/göra den här veckan, samt alla prov och större redovisningar. Har tittat genom alla arbetsgångar och skrivit ut papper med uppgifter och instuderingsfrågor. Sen kom jag inte längre...
... jag gjorde det lätta, men orkar inte med det svåra. Speciellt inte när det finns facebook och internet shopping. Tycker det är lite viktigare än mutationer, franska prinsar och roten ur..
.. Okej jag borde verkligen plugga..
söndag
Söndag.Söndag.Söndag. Vad passar bättre än söndag, än söndagsmys? Efter att lagat middag till mamma, falafel med bröd och fruktsallad till efterrätt, hoppade jag in i den varma duschen. Länge! Nu sitter jag och njuter av att naglarna blivit fina med fransk manikyr, nypoppade popcorn och Djävulen bär prada. Jag fokuserar på de fina stunderna i livet lite. Det behövs.
-
-
Mums <3
ångest
Lämnad ensam med min ångest. Den svarta, äckliga paddan som finns där i magen äter och äter från mitt innanmäte. Känns fräscht. Blir så arg på mig själv, har världens finaste och underbaraste kusiner som är här två dagar och leker. Jag tycker verkligen om att vara med dem och därför blir jag så arg på mig själv att jag inte kan, jag kan inte slappna av och vara glad med dem. Istället sitter jag här med min ångest och vill bara bli lämnad ensam. Men samtidigt vill jag vara kvar och leka, vara barn igen och verkligen bara få släppa loss. Men det går inte, jag får inte. Jag får inte njuta av mina kusiners närvaro, det bestämmer ångesten. Den vill mig illa. Den hatar mig. Hatar jag mig?
