soffpotatis
Ett lov spenderat fem dagar i lugnet hos min fina vän Malin. Spenderats är verkligen rätt ord för vi har verkligen inte gjort någonting "vettigt", mer bara lov-vettigt, sånt du faktiskt ska göra på lov. Stanna upp, andas och bara vara. Det har jag verkligen gjort. För att ge er ett perspektiv. Idag tyckte vi att vi var duktiga som gick ut en timme, i fina kläder och smink, och fotade. Annars har dagarna mest bestått av soffa, äta, film och sova. Självklart lite horseriding också.
-
Många kanske tycker vi kastar bort lovet på att inte göra någonting. Men det är ju just det lovet är till för. Livet är ju så stressigt annars. Så när vilan verkligen kommer på fat fram till en kan du ju inte säga nej. Soffpotatis för en vecka, snart är verkligheten och stressen tillbaka. Jag älskar lov.
-
-
Älskar dig <3
Glädje
Fyra dagar spenderade med världens finaste människor. Människor som ger mgi kärlek, som gör mig trygga och glada. Glad. Nej jag är inte glad. Glad är ett dumt och fel uttryck. Vad är glädje egentligen? Vad betyder det ordet? Jag är inte glad. Jag är inte ledsen. Bara lite. Men mest av allt är jag. Bara inte glad. Men det räcker inte. Du måste veta, är du glad eller ledsen? Jag vet inte. Jag vet att jag är trygg och mår bra här, med fina människor runt omkring mig. Men glad. Det är jag inte. Tvivlar på att jag kan vara det. Har inte känt mig glad på alldeles för lång tid. Alldeles för lång tid har gått sedan jag fick känna mig inlindade av glädjen. Förresten tror jag aldrig jag har känt den. Glädjen. Den som alla vill känna, som är så eftertraktad. Som står där upp och alla sträcker sig efter den. Men jag tror inte på det. Jag är inte en sån som är glad.
slå dig fri
Att sitta där vid matbordet, familjen. Mamma, vägg och dotter. Det är hemskt att se, att vara en del av. Se hur alla lider, hur alla hanterar det på olika sätt. Drar sig undan, gråter, låtsas vara lyckliga, sitter tysta. Jag förstår att du blir till en vägg, att du känner dig utanför, i vägen. Men det är konsekvenserna av det gågna, det som redan skett. Allt du (vi?) förstört.
.
Går det att reparera? Det kanske låter hemskt, men jag tror inte det. För många pusselbitar har tappats bort och jag tror inte någon av oss har orken att leta reda på det och bygga ihop det igen, få det på rätt bana, så det blir rätt. Frågan är hur länge vi orkar leva med alla dessa borttappade bitarna. Kanske är det bättre att lösa upp, bygga nya pussel?
Hakuna matata
.. Det enda jag har att säga just nu.. Love it! :D <3
mig
Känner mig som en böld i röven på hela etablissemanget. Och hur fräscht är det på en skala?
.
jaha, då var spyflugan tillbaka. Trevligt.
Hjälp tack!
Helt grymt dålig uppdatering här, jag vet. Men är inne i en fas just nu, en riktig orkar-verkligen-inte-blogga-alls-fas. Det är liksom för mycket känslor och tankar inom mig, så kan inte få ut dem. Är fortfarande i valet och kvalet över hur jag ska göra med mina bloggar. Har skapat en ny, Lillamysmomor, som är tänkt att bara vara flum och inte alls så seriös som denna. Har satt lösenord på den här, eftersom jag fick reda på att folk jag inte vill ska läsa den, gjorde det, och just då kändes det som rätt val. Men är fortfarande osäker på hur jag ska ha det.
-
Lösenord eller inte? En eller två bloggar? Sluta blogga helt? Gå under jorden? Flytta till Afrika?
-
Nej okej, kanske inte så drastiskt. Men måste bestämma mig nu känner jag, för jag kommer inte kunna börja blogga som vanligt igen så länge jag känner såhär. Vad tycker ni? Hur ska jag göra?
uppdatering!
Väldigt dålig uppdatering här. Jag vet. Men har liksom inge orken och tankekraften att skriva. Håller på och fixar min andra blogg,
www.lillamysmormor.blogg.se , som kommer vara tillgängliga för alla. Men ska fixa en schysst design först. Men i alla fall, förlåt mig för dåligt skrivande. Men snart är jag tillbaka. Tills vidare får ni njuta av en bild på mina fina syster som kommer hem idag!
-
adfohjfjksfkl
hfnkl mklö fmdlömflö mlödfmlö mflömösdmaksnfonfklanflknokn ö,äaölrip mkladh89u gbanöfkopasekw nloharoi jnklr jpomözdkljfioenrjklh 98uvj mklo0pj mkönouidhenui hkln k.ds ,k jsdian lkhyio nsdflösk9pjmaöe,låifj j ioa<hamgpo joakL f+omk mfjio hn smkjfioljkk,anmiojfömfopsfij ölmdfakoj klasfnjsio hjaklnhiof dhlkh iöha ip.
Ungefär så där känner jag just nu. Hjärnan kan inte tänka, vill inte tänka. Orkar inte känna, kan inte känna. Jag vill men endå vill jag inte. Det är så många borden, så många måsten. Orkar inte.
grattis
Orkar inte köra nå jävla kamp, grattis ni vinner. Inlägget är borta
jag förtjänar inte din skit
Vet inte vad jag ska "våga" skriva här, är inte rädd för att stå för det jag tycker. Men som sagt, skiten jag får är inget jag vill lägga till i högen som redan finns där. Har funderat på att också byta blogg, som bästis så förståeligt tänker göra, men samtidigt så vill jag inte böja mig för att en människa inte kan bete sig som folk och förstå att hennes barn växer upp, och inte "spy galla" över sådant hon inte förstår.
.
I två söndagar i rad har en människa, olika för varje vecka, fått mig att känna mig som världens mest hemskaste varelse. Som en stinkande råtta nere i kloakerna, som ingen vill se. Jag har känt mig så kränkt att jag bara velat tagit slut på skiten, orkar inte med lidande. Men trots att jag så gärna vill stycka upp mig i bitar, tänker jag inte låta er sänka mig. Som bästis säger "hon förtjänar inte din skit". Det gör jag faktiskt inte, jag är ingen råtta i någon äcklig kloak. Jag är en människa. Och jag ska fanimej bli behandlad som en också.
.
.
Världens finaste bästis, Älskar dig <3
Eftermiddag
Fredageftermiddag i skolan, har suttit en halvtimme och läst en bok, på franska, om en prins som pratar med en blomma. Hur normalt är det? En barnbok, om att vuxna är dumma i huvudet och inte fattar något och om får som äter apträd och en pilot som kraschat i öknen. Kul tycker säkert barnen i Frankrike, men jag kan väl få slippa't?
Hoppar över boken och går ner på stan och shoppar med kompisarna istället, trots att jag borde ha shopping förbud. Men va tusan, efter ångestattack, blodiga armar, tårar, ex-pojkvänner, ensamhetstankar och impuls att dunka sönder huvudet mot handfatet, tycker jag faktiskt jag kan förtjäna lite oskyldig depphandling. För är inte en Shopaholic-Ebba bättre än ingen Ebba alls?
att leva
Efter fyra mörka dagar börjar molnen skingra sig och solen titta fram. Hela visa ännu inte, men alla strålar värmer och det är stor skillnad från den senaste tiden. Det är som att jag kom till en gräns, då jag omedvetet stod vid ett vägskäl, gå till höger och fortsätta må dåligt, eller välja vänster, en väg utan granar och dit solens strålar når. Jag valde den vänstra.
-
Precis som jag pratade med min kära svensklärare om idag, "du behöver inte förändra världen, ta ett litet steg i taget", ska jag handla. Allt blir inte bra på en gång, men det kommer garanterat aldrig bli bra om jag inte börjar någonstans. Jag ska vända ett helt skepp, det händer inte på en sekund. Det tar inte dagar, veckor, månader. Det tar år. Men tänk hur lång tid det tar om jag då aldrig börjar?
-
Mina tankar går lite till gårdagens Grey's anathomy då Izzy säger "Ut och lev ditt liv, för du har ett liv att leva". Och det är faktiskt så, jag har ett liv och det ska jag fanimej leva. Eftersom jag inte tror på återfödelse, så har jag bara en chans att upptäcka allt fina, vackra men också hemska i livet. Det kommer bli tufft, men jag tänker inte ge upp. Jag vänder inte, jag fortsätter på stigen.
trött 2
Spökena från i söndags finns fortfarande kvar i min hjärna och gör mig till en zombie. Jag är helt utpumpat trött, eftersom jag är så stressad och ångestfylld att sömnen blir allt annat än lugn, min hjärna kan inte tänka, kombination ångest och trötthet. Mitt i allt detta har jag massor att göra i skolan, inget som lyfter direkt. Det är som att jag har så mycket känslor inom mig att de blir för många och jag blir bara jättetrött istället. Vilken sjukdom är det?
-
Så idag åkte jag hem tidigt och slängde mig på soffan och somna pladask. Tur att mina finaste kompisar finns i skolan och kramar och stöttar mig. Ja, ni kan ju efter att det här o-bra-skrivna-inlägget förstå hur jag trött jag är, orkar inte läsa igenom det, orkar bara tjata om hur trött jag är. Just det, har jag sagt att jag är trött?
-
-
Trött
Jag är så trött så jag inte ens orkar blogga. Snart är det basgrupp tjugo minuter. Sen blir det kaffe. Återkommer när hjärnan fått sitt koffein.
ledsen
Minutvisaren på klockan i skolsalen tickar så långsamt. Ser knappt att den går framåt. Men det är väl så när du väntar, det tar så himla lång tid. Efter söndagens skit är jag fortfarande skakig och hela dan igår var bara kaos. Därför bestämde jag mig för att strunta i skolan idag och ägna dagen hemma hos fina Malin. Bara ta det lugnt, rida ut på hästarna, kika film, skratta och tänka på något annat. Jag längtar tills jag får krypa in i hennes famn och känna mig tryggast i världen.
Jag är ledsen, det är okej att vara ledsen, och istället för att skada mig själv, det är inte jag som gjort fel, så ska jag låta mig bli tröstad, och trösta mig själv. Det är klart jag är ledsen, arg och förbannad. Fast just nu är det bara ledsamheten jag känner. Det är okej. Men det går över.
citroner
"Gör saft av citroner"
-
Min terapeut är väldigt bra. Jag kommer lyda hans ord, jag ska göra saft av citroner. Citroner är sura, men om jag gör de till saft blir de goda och mer syrliga. På med lite vatten och socker bara. Det är det jag ska ägna mina dagar åt. Vatten och socker. Och lite, ganska många, kompis kramar också! ♥
tåget,
Tåget kommer inte. Det böt perrong. Det förstod inte att jag är den rätta perrongen, den dit tåget borde åka och hämta upp mig och fortsätta på livets resa. Tåget kom inte. Så nu får jag kliva av perrongen och gå mot bussen istället. Jag struntar i tåg nu på ett tag, orkar inte med smärtan det skapar när de inte kommer, byter destination. Jag tar bussen istället, tittar ut genom fönstrena och kanske ser ett nytt tåg jag gillar.
All glädjen försvann ifrån mig igår. All den fina, goda energi du återskapat förgörde du på en gång. Jag är så arg, ledsen, besviken, på dig och även på mig själv. Ville verkligen få det att fungera, jag trodde på det, men mitt förflutna är faktiskt en del av mig själv, det är inget jag kan göra ogjort, och det måste accepteras. Jag förstår dina tvivel och din ilska, men samtidigt blir jag arg, jag är bara en människa, inte gud. Tänk på vad din lärare sa, slarva inte med orden, att slarva med orden sårar en människa allt för mycket. Grattis, du lyckades såra mig. Djupt.
Aldrig tidigare har jag skurit så djupt. Aldrig förut har blodet runnit så snabbt och så mycket. På golvet bildades en pöl, armarna var röda, mjuksbyxorna fulla av fläckar. Jag som hade motstått skiten så länge. Du rev lite av min mur. Grattis, hoppas du är lycklig.
-
Varför, Varför, Varför ??
-
Jag bara förstör för mig själv, du har väl rätt. Förtjänar inte dig, förtjänar inte någon. Förtjänar inte att leva. Fy fan.
Sara x 3
-
Jag pratade med tre stycken Sara idag, samtidigt, på msn. Tyckte det var lite coolt. Ja, det är ungefär så spännande min lördagskväll har varit. Men snart blir det sussa, har varit uppe sedan klockan 06.30 *gäsp* But still, visst var det coolt? ;)
glad
Det känns som att det kommer bli bra nu. Har kommit lite närmare det som är nära. Huvudsaken är att jag får vara med dig, sen struntar jag i resten.
-
Jag ler.
Jag är lycklig.
Du gör mig glad.
<3
hejdå,
Puts! Väck! Borta! Gone for ever! Slut!
I smulor ligger ni nu i soptunnan, där ni hör hemma. Där kan ni ruttna ifred, för ni ska inte få förstöra min kropp mer. Jag vet att jag sagt det förut. Men nu är det verkligen på riktigt. Kompis fick mig att inse det och hjälpte mig försöra tjärapinnarna. Tio kronor rikare, så jag inte får ångest för att ha kastat pengarna i sjön, sitter jag nu och ler.
Hejdå dålig andedräkt.
Hejdå kalla fingrar.
Hejdå gula tänder.
Hejdå cancer.
Hejdå giftpinnar.
Det gör så ont, att nått så nära kan va så långt bort
Congratzz
Idag fyller min bästis år. Nu ska hon sluta rapa. Det kommer gå åt helvete. Men jag älskar henne endå :)<3
