heartless

Känns som att livet borde sluta lite nu. Börja veckan med hjärtsnurr, kanske inte det mest fördelaktiga.
Får väl vara glad om jag klarar mig undan infarkten innan fredag.
Men det ska väl börjas i tid..

halv åtta hos homo

Funderar och blir lite arg. Halv åtta hos mig, typ världens bästa program, har gjort mig besviken. Veckans "tema" är homosexuella kockar. Vad är det för nått egentligen? Homosexuella får en egen vecka, ett eget tema medan tidigare program varit helt utan "tema". Varför måste homosexuella ha en egen vecka? Och vem i helvete bryr sig?
Sen när börjar vi prata om sexuell läggning i matlagningsprogram?
.

it's not funny

För många människor från förr som trängs in i hjärnan. Ångesten växer.
Botar med spinning.
Ska köra tills jag spyr. I alla fall nästan.

Jag hatar hamstrar

Känner mig som en hamster. Inte en sån söt liten med guldig päls. (om någon nu ens tycker dem är söta) Nej mer en svettig, äcklig (ja det är jättekul att bli kallad det) som springer i ett hjul och bara springer och springer och aldrig kommer framåt. Hamstern, alltså jag i det här fallet, är fast i det där jävla rangliga, fula hjulet som gnisslar. Inte kommer jag framåt. Jag tror snarare jag lyckats sätta på någon knapp, på det här hi -tec -hjulet, som gör att jag springer bakåt och blir då ännu mer snurrig och dum
(ja man blir det av att springa, bakåt, baklänges i ett hamsterhjul)
Jag hatar hamstrar. Jag hatar hjul. Jag hatar hamster-tillstånd. Jag hatar.
.

I want to cry in your arms

Idag gick diskussionerna heta, eller ja väldigt halvljumna men intressanta, om problemet när någon är ledsen och gråter. Ska man trösta? När ska man trösta? Får alla trösta? Hur ska jag trösta? Ska jag peppa? Ska jag krama? Ska jag gå därifrån?
.
För mig är svaret ganska enkelt. Jag tror alltid det är bra att trösta, även fast personen inte vill och inte tar emot. Att undvika tröst hjälper inte och man blir fast i sin egna, negativa energi. Att bli tröstad, ha en vän, någon som bryr sig, bredvid en med positiv-, bryende- och kärleksfull energi hjälper.
Det är jag helt övertygad om. Det hjälper, på ett eller annat sätt.
.
Jag vill inte alltid bli tröstad. Jag vill ibland gräva ner mig i mitt elände. Tycka synd om mig själv. Ömka. I alla fall tror jag det. Men hur det än kommer sig, går läkandet, helandet, alltid lättare tillsammans. Någonting man tillsammans får tvinga sig själv att komma ihåg. Det är inte alltid lätt att bli tröstad och det är inte alltid lätt att trösta. Men det är det bästa. Det fina. Det som betyder.
.
(Bilden är arrangerad)

den osociala babianen

Idag fick vi en uppgift att skriva fem positiva saker om sig själv och sedan få fem positiva saker skrivna om sig själv av någon annan. Genast upptäckte jag hur bra jag faktiskt är på många saker och hur ofta jag glömmer bort det. Det krävs nästan att man funderar en stund och skriver ner för att inte glömma något som viktigt som att man har många fina egenskaper. Jag glömmer det ofta, alltför ofta tyvärr, men idag fick jag mig en tankeställare och log en liten stund åt hur bra jag är.
.
Och bara därför, för att jag är så bra på många områden, finns det ett mindre bra område som jag måste kämpa med. Demonen i mig kommer fram så fort jag ska umgås/träffa människor. Och nu talar jag egentligen om alla sorters människor, människor jag är lite halvnära - men ändå har känt i några år. Eller när jag tillsammans med mina nära ska träffa några av deras nära, för mig helt nya människor. Då kommer den, rädslan, som oftast resulterar i att jag kommer på någon lame ursäkt som "jag är sjuk" "jag har ingen lust, det är så mycket krångel" eller till och med manipulerar, gud så hemskt det låter, mina vänner så att de får för sig att vi inte bör umgås med dessa nya bara för att jag skakar av rädsla.
.
Hur kan jag då vara så rädd kan man fråga sig? Jag som många ser som en social person. Tja alla psykologer runt omkring får gärna föra sin talan här. Jag vet bara att jag är rädd fast jag inte bör vara det (när jag väl umgås har jag oftast skitkul, när rädslan försvunnit). Jag vet egentligen inte heller vad jag är rädd för. Rädd för människor men kanske mest av allt rädd för mig själv. Vad för hemskt jag nu skulle kunna hitta på..

förlåt att jag aldrig sagt förlåt

Ju fler människor jag lär känna eller bara ser, desto mer förvirrad och fundersam blir man. Jag tror att ju mer man vet desto dummare blir man. Eller i alla fall mindre säker. Mindre säker på att det är som det är fast det kanske egentligen bara handlar om det som jag tidigare vetat. Och vad är det för bevis? 18 år i en 2000-invånars by, hej verklighet!
.
Jag och kompis kom fram till idag att det finns mycket olika människor, revolutionerande tanke, och att det kan skapa mycket problem i relationer och samspel. Jag som är en "fler-väldigt-nära-vänner" och inte en "halv-vän-med-alla" har, ju mer jag tänker på det, svårt för sådana som är av andra sorten och de har säkerligen lika svårt för mig. För - och nack delar med både och samtidigt intressant och lärorikt. Och ja nu känner jag mig lite smart, viktig och filosofisk.
Så det så!

vackert på något obehagligt sätt nästan

"Varje gång han läser en artikel i någon tidning skriven av en politiker som använder den globala uppvärmningen eller miljöförstöringen som en plattform för sin valkampanj, tänker han för sig själv:
Hur kan vi vara så arroganta? Jorden är, har alltid varit och kommer alltid att vara starkare än vi. Vi kan inte förstöra den. Om vi överskrider en viss gräns kommer jorden helt enkelt att utplåna oss från sin yta och fortsätta finnas till. Varför börjar de inte tala om att inte låta jorden förstöra oss? Därför att 'rädda jorden' ger en känsla av makt, handlingskraft och något ädelt. Medan 'inte låta jorden förstöra oss' kan leda till känslor av förtvivlan och vanmakt och till en insikt om hur begränsad vår förmåga verkligen är"
.
/Paulo Coelho

I'm on your side, when times get rough

"Det blir första gången vi bor längre ifrån varandra än 6 km, hur ska det gå?"
.
Nej det är inte alltid så lätt att välja universitet. Det finns så mycket spännande och när du väl valt vad du ska göra ska du välja vart och när du valt det kommer alla sådana här jobbigt saker som att du lämnar hela ditt liv kvar, eller ännu längre bort, fast du inte vill det. Du vill ju bara plugga, inte lämna, fast det inte finns något annat val.
.
Fast och andra sidan får man det här strax efteråt till telefonen
.
"EBBA JAG HAR HITTAT TYP VÄRSTA GREJEN SOM VI MÅSTE GÖRA SEN!!
Det inkluderar dig, mig, nya Zeeland och sagan :D"
.
Och så finns det ju faktiskt telefoner. Och datorer. Och tåg. Och Buss. Och flyg. Så det går nog.

I want you to love me

Undrar om man ska börja bli rädd när man blir besviken över ett VG+ på en uppsats?
Eller om man helt enkelt ska bli bättre, få MVG, och slippa blir ledsen.

det finns inga prinsessor mer, kan vi sluta leka det

Jag har tappat tron på människan. Och på mig själv. Och på alla andra.
Längtar till systerkramar, Lund-promenader och Danmarks resor.
¨

livet kan aldrig bli som man tänkt sig

Idag grät jag. Eller mer tårade. Lite små strilar längs kinderna. Pågrund av ett radioprogram, eller snarare av att mamma berättade om ett radioprogram. Det var så hemskt och fint på samma gång så tårarna bara kom.
¨
Programmet handlade om Gustav 5 år som fick en hjärntumör. Med intervjuer där han säger "Mamma och pappa är väldigt ledsna och då tröstar jag dem", när han själv säger att han inte är så ledsen. Med fina insatser som flyttning av skolavslutning för att han skulle kunna vara med. Med berättandet om hur han dog, sju år gammal, och hur han sekunderna innan tittande in i sin mammas ögon och sa "hej mamma" och gav henne en lång kram. Det är vackert på något sätt, men samtidigt så inte-vackert som det kan bli.
¨
Programmet sändes i P4 på barnaministeriet

it's a hard thing, faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

Jag tycker faktiskt inte man får vara arg på någon/något om man inte säger det till person, eller arg och arg. Mer ledsen och så ni förstår? Men hur ska det gå att vara arg på någon om den inte vet? Då kan den ju inte veta och du blir bara mer och mer arg för att det inte förstår att du är arg, fast hur ska den kunna förstå när du är så dum och blir arg på någonting som du egentligen inte har rätt att vara arg på. Eller rätt och vad arg. Jag har visst rätt att vara arg, känner jag så känner jag och känner jag inte kommer jag bli till en zombie som bara går runt och är, och hur kul är det? Jag är arg. Fast du förstår inte och det förstår jag. Men jag är arg och det förstår jag. Också.

I'm gonna love you like I'm indestructible

Känns inte som jag gör annat än lyssnar på Robyn Body Talk pt2, tänker, lyssnar lite till och analyserar igen. Ganska fint faktiskt, ingenting dumt alls, förutom ångestmolnen som är tillbaka. De kan gärna försvinna, gärna nu tack! Så jag kan fortsätta lyssna, analysera och lyssna på ett bra sätt.

Häxan och Tanten

Kärt barn har många namn.
Kul.

blä, blä och fis

Bajskorvhelvetesskitjävlafisnissespunghår.
.
Jag tappade min finaste Amsterdam-klocka i golvet nyss. Betonggolv. Inget smart drag! Så nu sitter jag med en världens finaste klocka med söndrigt glas. Det är som ett förlora ett barn. Eller nått i den stilen.

inte på topp

Nu ska jag försöka sova bort ångesten. Godnatt.

C'est moi


RSS 2.0