treglassaft

En lördagkväll som egentligen var tänkt till myskväll hemma hos pojkvännen blev till ensamhets party uppe på rummet.  Visst finns alternativet att sitta nere i vardagsrummet och låtsasglatt kolla på Melodifestivalen med familjen. Men eftersom jag nästan spyr av tanken på allt glitter, dåliga skämt och helt värdelös musik Melodifestivalen bjuder på känns det inte så lockande. Ännu mer övertygad blir jag efter den gemensamma middagen då jag kände mig som en utomjording. Som den duktiga flicka jag är satt jag tyst och snällt kvar vid bordet tills alla ätit upp, svarade vid till tal och låtsades lyssna, men min själ var någon helt annanstans. Jag kände mig som en utomjording.

Ensamparty på rummet känns därför som det bästa alternativet, nog för att det egenligen är ett ganska dumt val, men vad gör man? Inlindad i en filt och med en händerna runt en varm kaffekopp sitter jag och gråtsjunger till Alicia Keys Superwoman. Vilken partylördag! Men eftersom mamma och pappa övervägde tanken att alkohol skulle förekomma när jag åkte för att fira Saras födelsedag klockan ett i förmiddags, är det de närmaste fest jag kommer komma. I alla fall innan jag tar mod till mig att föra disskusionen Lillebror peppade mig till. Kanske ska jag ta mod till mig?

Är er lördagkväll lika misslyckad som min, eller lever ni ett glädjefyllt och roligt liv? Tell me, så får jag någonting mer att göra här i min ensamhet.