treglassaft

Så många gånger har jag tänkt "jag önskar det kunde vara som förut" "Varför blev det som det blev, varför gled vi ifrån varandra?". Men idag har jag insett att det kanske är nödvändigt att glida ifrån varandra ett tag, för att verkligen kunna uppskatta varandras sällskap till fullo. Jag menar, om man glider ifrån varandra, eller börjar bråka, gör man det av en anledning, för att det inte var så bra som det borde. Man borde inte gräma sig över det som var och det som blivit, för om man verkligen ska vara med varandra hittar så småningom vänskapen tillbaka.

Anledningen på att jag hittade dessa tankebanor var att jag idag ägnade hela kvällen åt att prata gamla minnen med en av dem som var mina bästa kompisar för cirka ett och ett halvt år sen. Vår vänskap fick ett abrupt slut då vi började bråka och tillslut helt slutade prata med varandra. Men det känns så skönt, att vi nu ett år senare kan sitta och minnas tillsammans, och till och med prata om det som hände.

Tidigare har det känts som en omöjlighet att överhuvudtaget byta ett ord med henne, med tanke på allt som hänt. Men det var väl så, tiden var inne och vi hade mognat så pass mycket att vi var redo. Våran tid som vänner var inte riktigt slut än, men jag tror vi båda har mått bra av att vara ifrån varandra. Troligen blir det inte precis som förut, men det behöver ju inte betyda att det kommer bli sämre. Eller hur?