flickan som inte finns
I rummet sitter en mamma och kollar på tv, några meter därifrån sitter dottern vid en dator och skriver för fullt. Ljudet när hon slår på tamgeterna hörs i hela rummet och borde egentligen störa moderns tv-tittande. Mamman säger inte ett ord. Dörren öppnas och in kommer pappan i familjen. Den pappan som det egentligen är skam att kalla pappa, men vi gör det för enkelhetens skull. Han ser sig om i rummet, tittar på mamman och utbrister "Är det bara du här?".
Vart tog alla det andra viktiga personer i familjen vägen? De som verkligen betyder något? För flickan med sår på armarna, gjorde av hatet till fadern, hon finns inte. Hennes röst räknas inte.
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller kanske ge såren lite mer sällskap? Men jag orkar inte gråta mer, jag är trött på det, mina läppar vägrar skratta, hur mycket jag än försöker går det inte. Hjälp?
ångest inlägg, förlåt *
Vart tog alla det andra viktiga personer i familjen vägen? De som verkligen betyder något? För flickan med sår på armarna, gjorde av hatet till fadern, hon finns inte. Hennes röst räknas inte.
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller kanske ge såren lite mer sällskap? Men jag orkar inte gråta mer, jag är trött på det, mina läppar vägrar skratta, hur mycket jag än försöker går det inte. Hjälp?
ångest inlägg, förlåt *
Kommentarer
Postat av: Bumbi
jag läser å tänker att shit va jag önskar att jag kunde säga nått som hjälper, göra nått som hjälper...jag vet att jag inte kan, men vill så gärna ändå, så jag finns iaf om du vill lätta ditt hjärta
<3
Postat av: Malin
Jag vill bara störta iväg till dig och krama dig och säga till dig hur underbar du är och att jag älskar dig och att allt kommer bli bra. Att du kommer klara det här. Fan att vi inte bor grannar eller nått, måste du bo två timmar bort? :( Ring om dig vill så kan jag hjälpa dig att lösa upp ångestklumpen i ditt bröst, jag vet hur det känns, även om min klump aldrig kommer bli lika tung som din. <3<3<3<3
Trackback
