treglassaft

Jag är nog Sveriges mest ologiska människa. Det finns mobbade människor, som inte har en enda vän i hela världen och som verkligen är ensam. Och så sitter jag här med hur många underbara vänner som helst, och får ångest och känner mig ensam för det. Var är logiken?

Jag är så himla beroende av att få bekräftelse av att jag duger, eftersom det har varit något som saknats i min uppväxt, och även fast jag får komplimanger och lovord så kan jag inte låta bli att jämföra mig med andra. Varför skrev du att hon var underbarast och inte jag? Jo men du skrev ju att jag var snyggast, men det spelar ju ingen roll för hon fick två hjärtan och jag bara ett. Hatar du mig nu? Bortskämda töntiga unge kanske ni tänker nu, och jag förstår er verkligen, men hur det än är och hur mycket jag än försöker sluta tänka på det kan jag inte låta bli. Jag hittar alltid fel överallt, för jag kan ju inte duga. Ingen kan tycka om mig, det är omöjligt. Right?

Dan-efter-jul-ångest när den är som bäst!