onsdagstankar
Varför kommer man på allt smart på bussresan hem klockan åtta en onsdagskväll? Och sen när man kommer hem och ska skriva av sig allt så finns det inte där, konstigt sånt där, hjärnverksamhet. Minns i alla fall att jag nästan började gråta där i det slitna, gråa sätet. Ingenting var egentligen sorgligt eller dåligt men jag blev bara så känslig, blödig, gråtfärdig.. Jag kanske är i klimakteriet ändå?
.
Började tänka på en sak jag och mina kära vän Emilia pratade om igår, hur frustrerande det är att älska någon att man inte vet hur man ska visa det. Känner ni igen er? Det började jag tänka på och på en gång känner man sig så otillräcklig och taskig, bara för att jag inte hittar ord till att beskriva hur mycket jag tycker om en viss person. Fast när jag tänker efter, borde inte det nästan vara det finaste någon kan säga till en? Att vara så bra att mänskligheten inte har något ord för att beskriva mig.
Kommentarer
Postat av: pelle
Så där är det för mig också jämt. Speciellt när jag står i duschen kommer man på en massa grymma saker att skriva om. Sen glömmer man allt lika fort igen ;)
Postat av: Veronika
Exakt sådär är det för mig med dig. Du är min absolut bästa vän, någonsin, ever, för alltid! Och jag älskar dig så ofantligt mycket så det går liksom inte att säga någonting så att du verkligen ska förstå.. Det är jobbigt, men jag litar på att du förstår det ändå :) <3
Trackback
