treglassaft

Att mysa i soffan, vara nyduschad och sitta i myskläder, äta god mat med underbar salladsdressing, mumsa på brieost, lyssna på Eva Cassidy, tända ljus, äta fin choklad, o-lösa korsord, kolla på Down town Abbey och dricka några glas rött är fint när man är ensam.

Men det hade varit finare med sällskap..

Första dagen själv, hur ska det här gå?

Har just avklarat årets sämsta dag och det enda positiva med det är väl att den är över och jag nu slipper sämsta dagar. (tills det kommer någon ännu värre förstås, men då blir denna positiv i den bemärkelsen att det finns någonting värre) Redan efter att gröten inte var färdigkokt och halva golvet täckt av fisljumna gryn med vatten förstod jag att dagen var förlorad. Skön känsla klockan halv sju på morgonen. Verkligen uppiggande.

.

Men nu är dagen förbi, det efterlängtade kaffet, som nog aldrig varit godare, uppdrucket och snart får jag slänga mig i sängen och invänta en förhoppningsvis fin torsdag. Och kan den bli annat än fin? Med nytröjan, nytvättade jeans, körsång, Pelle-dag, m&m och the ark - lyssning med de finaste vännerna.

Nä precis.

.

Okej nu har jag varit på spa. Det var dock för härligt för att ta kort på. Jag glömde helt enkelt kameran och njöt i fulla drag istället för att dra fram kameran var och varannan minut. Nog en av de bästa middagarna i livet, för att inte tala om vinet, sällskapet och spaupplevelsen. För tillfället har jag väl inget annat viktigt att förtälja. Mer att jag är irriterad, saknar min fina syster och har en väldigt bra bästis.

Nästa fredag åker jag och världens finaste mamma till Högbo brukshotell och bara har det gott. Längdskidor i solen (nej jag är ingen Ra men hoppas kan man ju) eftermiddagsfika, massage, spa med pool och bastu, egen badrock att ta med hem (woho!).

Och inte nog med det; på kvällen blir det fyra rätters middag med

Ostbuffé OCH Dessertbuffé!

Himmelriket?! Välbehövligt och underbart. Längtar!

.

Dom flesta har nog sina morgonvanor, rutiner att följa som för allt i världen inte får brytas. Kliva upp, äta frukost, borsta tänderna och klä på sig i valfri ordning. Till min vana tillkommer en viktig del; kolla i morgontidning efter vad kvällens tv-tablå har att erbjuda. Reaktionen har även den blivit en morgonvana "bara en jävla massa skit". Inget vettigt finns det att se, men lik förbannat sitter jag där hela kvällen och stirrar in i en svart mackapär styrd av elektricitet. Inte för att jag tycker det är bra, mer av någon dålig vana att det är det man gör på kvällen och för att hänga; jo precis, hänga med i alla CSI och alla hundratals dokumentärer om ovanliga människor, men eftersom de görs så många program om dem är de väl inte särskilt ovanliga? Men idag gör jag och mamma revolution. Direkt efter halv åtta hos mig, ja det måste man såklart se, tröck vi på off-knappen och ett underbart lugn fyllde genast min kropp. Tänt ljus, rykande varmt kaffe och Norah Jones, och senare magnifika Helen Sjöholm, skönsjungande i bakgrunden. Känns som någonting som bör göras oftare. När inget annat än Fuskbyggarna, Efterlyst och gammal svenskt kriminaldrama erbjuds får lugnet fylla mina vardagskvällar.

.

Malin fyllde 19 och vi firade bland annat med att spela bajsspelet

Och klä ut oss till kändisar; jag var Cruella De Vil

Linus som Eminem

Nilsson som Maria

Och även Jesus var på plats

En av två Mimmi Pigg, den andra fick jag inte med på bild och även Messi höll sig borta från kameran

Nog den finaste lördagen hittills i år

Idag tittade jag  på Little miss sunshine. Jag älskar nog allt med den filmen tror jag. Så fin men samtidigt lite ont-i-magen framkallande, speciellt glasscenen i början.

Har ni inte sett den; gört!

Följande scen är underbar, och underhållande, rakt igenom.

Titta och njut!

.

Hela dagen gick åt till spinningpass-görning. Filer som krånglade. Datorer som krånglade. CD-skivor som krånglade. Men till slut var det där; mitt alldeles första intervallpass som enligt skrivande själv är helt jävla underbart roligt och lagom jobbigt (läs förjävla jobbigt). Kände mig redo för kvällen. Men nej, då är det ingen som skrivit upp sig på kvällens träningspass. Inte en endaste liten själ som ville cykla med mig. Allt slit i onödan. Skrivande ger upp, slänger sig i soffan och kollar på handboll istället.

Jag funderar ganska mycket. Väldigt mycket faktiskt. Lite för mycket om jag ska vara ärligt. Just nu består min hjärna av dessa tankar;

• Varför är kött så gott? Jag vill ju vara vegetarian (av många anledningar bla. det känns fräscht och nyttigt, det är lite äckligt att äta döda saker osv.)
• Är det här tredje eller fjärde gången jag nyser denna minut? (Jag är förjävligt förkyld)
• Hur tänkte vädret när det först var tö och sen blev kallt? (halkade tre gånger på väg till garaget imorse)
• Varför bor jag på en bondgård där vägen inte är sandad klockan sju på morgonen? (halkade tre gånger på väg till garaget imorse)

Nä nu vart det på väg att bli för privat. Personligt inte privat. Fina Pelle. Osammanhängande; javisst.

Men vad gör det om hundra år?

Tillbaka när jag har något vettigt att säga.

Va fan nu äre riktiga problem här i soffrummet på bonnegården. Det är inte alltid positivt att ha mycket smsminne på mobilen (fast jämfört med Ericssons skit på 40 mess så äre guld) för när du väl slänger arslet ur vagnen, mitt nya favorit uttryck, tar det en jävla tid att radera. En halvtimme har gått och än så länge är 1369 raderade.. av 4591!! Hela natten kommer ju gå åt nästan och jag som har uber viktiga sms att skicka till viktiga människor. Fy fan.

(Vill bara påpeka att mitt minne inte är slut men jag raderar i förebyggande syfte ifall det någon gång tar slut)

.

Andra sjuk-dagen. Fy vad jag hatar att vara sjuk. Speciellt som idag när man först tror att man är frisk, eftersom man är så mycket piggare än igår, men sedan inser att man fortfarande mår som en skitig disktrasa kastad på golvet, ungefär. Har just avnjutit, i-tvingat, första måltiden på 48 timmar och nu känns det som halva magen ska upp igen. Men jag har i alla fall städad rummet och gjort om lite på kuppen, ja jag får lite konstig energi mellan hej-jag-vill-dö-döda-mig sjuktimmarna.

.

.

Nyårsafton var helt underbar och en perfekt avslutning på 2010. Finns det något bättre sätt att fira på än med sina finaste vänner? God mat, snöstorm, lampolje-olycka, spel, nattprat och världens godaste drinkar, för att summera.

.

Året som gått hann vi även med att prata om, jag har bland annat;

• Blivit friskförklarad,
• Varit på festival
• Förlorat en fin vän
• Förlorat en fin hund
• Piercat tungan
• Blivit vuxen
• Tagit körkort
• Blivit spinningledare
• Haft kräftskiva
• Börjat i de visa
• Varit i Amsterdam
• Varit på bröllop

Det här är min nya kärlek; efter flera månaders suktande fick jag arslet ur vagnen och köpte en ipod. Nu kan jag plugga, åka buss, träna ja allt!

Jag ska bara ladda in musik på den först..

.

Imorgon har jag sovmorgon.

Sista skolavslutningen. Eller ja sista skolavslutningen innan den verkligen riktiga skolavslutningen. Läskigt och skönt på samma gång. Mest intressant var nog dock att skolavslutningsdagen var den som lockade flest av eleverna till skolan. 120 elever av 180 har nog aldrig tidigare varit i skolan samtidigt och det under den dagen du inte behöver kommer OCH som börjar klockan nio.

Minst sagt chockad!

.

.

Första julklappen köpt. Endast sex personer kvar. Utan några idéer. Men va fan; första julklappen köpt! :D

Sista tårarna för i år. Sista Grey's för i år. Det är inte min stil, att titta på, men det gör inget. För varför göra sånt man borde? Speciellt när det är så bra. Så bra för min känsloutveckling, som annars nog skulle vara halvt död, eller så. Eller nej, inte död, men förvirrad och intisslad. Okej, vad pratar jag om? Inget.

Grey's är bäst. Inget annat.

.

Har kommit på en ny taktik. Lägga sig tidigt för att få så kort tid som möjligt uppe, vaken, tänkande. Nere i en svacka nu. Svacka av ren och skär historia ångest. Uppsats ångest. Så fort jag ens tänker på det får jag ångest, och då den handlar om kaffe och jag är en kaffenarkoman blir det konstant tanke och konstamt ångest. Kaffehistoria ångest, något nytt. Kanske borde diagnosera mig själv?

.

Nej Bert; fortfarande inte tummen upp