kärlek gör ont
Fram till klockan elva i förmiddags var min dag helt underbar. Satt och asgarvade med vännerna och levde livet, sen gick det åt helvete. Efter gårdagens skit tyckte jag det var skönt att tankarna ändrat riktning, men så fort jag bara såg ryggtavlan av han, pojkvännen som sen en dag tillbaka inte är får kallas så längre, började kaoset.
Min hjärna skriker, samtidigt som jag känner mig helt tom och vet varken ut eller in. Just nu vill jag inget annat än att ta tillbaka gårdagen, få den ogjord, göra om, börja om och ändra tankebanan. Jag har inte rätten att gå fram och ge dig en puss. Borra in mig i din famn och känna din underbara doft. Underbara doft? Vilket uttryck! Nu börjar jag gå för långt!
Jag vet att det kommer gå över, att det blir bäst så. Men just nu vill jag inget hellre än att slänga mig på telefonen och ringa och höra hans röst. Men jag får inte, den rätten har jag tagit ifrån mig. Vad fan har jag gjort?
Kommentarer
Postat av: Veronika
Du har gjort precis rätt! Du har gjort det som känns bäst, och troligen även det som kommer bli bäst. Du måste bara låta det gå över <3
Trackback
