treglassaft

Det är så oerhört klyshigt att säga att livet är som en berg - och - dalbana, men eftersom det är så otroligt sant så kallar jag det endå så. Fast i mitt fall handlar det om åket i en relation som betyder väldigt mycket. The-love-relation-ship you know. Som jag berättat, gjorde jag slut och ångrade mig sedan och insåg att jag ville tillbaka. Svalde stoltheten, tog steget och berättade hur det låg till. I torsdags åkte jag till pojkvän, vi pratade och blev tillsammans igen. Har aldrig varit lyckligare!

Sedan jag berättade en sak igår har allt varit kaos, inte bara mellan oss, utan även i mitt huvud. Varför?Varför?Varför? Utan några vettiga svar. Inte nog med att det var jobbigt, allt hände även påväg hem från Stockholm, så passagerarna på upptåget fick bevittna en sjutton-årings kärlekstårar. Grattis!

Till min hela fulla glädje är vi fortfarande tillsammans och på torsdag får jag träffa underbaringen. Jag längtar! Ni kan tänka er hur underbart det var att ,efter en veckas tårar, fick jag åter känna hans armar runt om mig. Nästan ännu mera tårar. Gud vad jag gråter nu förtiden? Har jag blivit sjuk?

Nu ska jag knarka sms:et som fick ledsen-tårarna att ersättas av glädjetårar.