treglassaft

Det är någonting unikt med höstvädret. Det är kallt, fast ändå inte, solen värmer upp en så pass mycket att jag kan njuta av att vara ute, löven börjar färgas röda och gula, det gör mig glad, ibland kan jag bara stanna upp, andas in en nypa kall och frisk luft, känna solens varma strålar mot mina kinder och titta på löven. Löven är unika, varje löv är unikt och det kan skifta i tusentals färger, det är så häftigt vad naturen kan göra och vilken inverkan det har på människor, i alla fall på mig.

Tidig morgon. Väldigt tidig morgon. Trötta ben stiger ur bussen efter en timmes halvslumrande på sätet. En kvarts promenad, en kvarts promenad som jag ville aldrig skulel ta slut. Jag var fri. Ensam och fri, oberoende av alla andra männsikor. Jag var fri att tänka, fundera och bara njuta av stunden. Den fina morgonstunden just då och just där. Jag var fri och utan alla problem och bekymmer som finns. Tillbaka till verkligheten, grå och tom skola. Men det gör ingenting för den kyliga luften är kvar i mina lungor, kinderna är fortfarande rosiga. Jag är fortfarande fri. En liten stund till.