förvirrad

Känns som att jagh kämpar, kämpar och kämpar. Som att jag springer framåt, men när jag tittar ner står jag på ett rullband, still på samma ställe. Säkerligen är det mina hjärnspöken som är igång igen. Men i luften känns det inte som förut, som jag vill att det ska vara. Det är klart att det går upp och ner, det har det gjort och kommer alltid göra. Men nu har jag börjat tvivla igen.
-
"Jag duger inte"
-
"Jag är som ett plåster som klamrar sig fast"
-
"Varför dör du inte bara?"
-
Innerst inne vet jag att det här inte är sant, men jag är fast i mina tankar och känslor. De behovet jag har, den uppmärksamheten jag är van vid att få, får jag inte. Den ger du till andra och till och med när jag ber om den, så tittar du åt ett annat håll, går din väg. Varför?

Kommentarer
Postat av: Veronika

Är det jag som går iväg? :O <3

2009-09-20 @ 11:49:00
URL: http://avokadosallad.blogg.se/
Postat av: Ebbsi

Ja, det är skrivet till dig..

2009-09-20 @ 14:53:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0