treglassaft

Varför är inte allt som det ska vara med mig? Blev det något fel där i spermie-ägg mötet så jag blev till den mest konstiga, ologiska varelsen som finns. En varelse som absolut  hatar att hon alltid ska prata om logiken i allt, men det är tyvärr så att det är bara så långt mitt ordförråd räcker, till det logiska och det ologiska. Någonting positivt är det väl, jag är världsmästare på att trötta ut bloggläsare med mitt tjat om logik. Men va fan, det är mitt liv och min blogg, därför får jag tjata hur mycket jag vill. Så det så!

Jag borde vara lycklig, jag borde vara så glad så glad så jag inte vet vad jag ska ta vägen för att jag har så mycket lycka inom mig. Den logiska lyckan vart försvann du? Inte under bordet, inte under fåtöljen, hallå? Trots att jag är så fylld av känslor så känns det som att jag inte har några, men det kanske är så att mina känslor har kokat över i kastrullen och börjat avdunsta. Eller?

Vart finns det smarta jag när jag med flit försöker reta upp min allra bästa vän, bara för att hon ska bli arg och lämna mig så att jag blir ledsen. Eller när jag seriöst för en tanke till att bara springa iväg från skolan och bara skita i kvällen, inte för att såra dig utan för att såra mig själv. Jag säger att jag känner mig ensam men egentligen är det nog så att jag försöker göra mig mer ensam än vad jag egentligen är, för att plåga mig själv. Men varför i helvete vill jag ge mig mer av den känslan jag hatar mest av allt? Jag säger ju det, tjatig och ologisk är vad jag är.