treglassaft

.

Och bara därför, för att jag är så bra på många områden, finns det ett mindre bra område som jag måste kämpa med. Demonen i mig kommer fram så fort jag ska umgås/träffa människor. Och nu talar jag egentligen om alla sorters människor, människor jag är lite halvnära - men ändå har känt i några år. Eller när jag tillsammans med mina nära ska träffa några av deras nära, för mig helt nya människor. Då kommer den, rädslan, som oftast resulterar i att jag kommer på någon lame ursäkt som "jag är sjuk" "jag har ingen lust, det är så mycket krångel" eller till och med manipulerar, gud så hemskt det låter, mina vänner så att de får för sig att vi inte bör umgås med dessa nya bara för att jag skakar av rädsla.

.

Hur kan jag då vara så rädd kan man fråga sig? Jag som många ser som en social person. Tja alla psykologer runt omkring får gärna föra sin talan här. Jag vet bara att jag är rädd fast jag inte bör vara det (när jag väl umgås har jag oftast skitkul, när rädslan försvunnit). Jag vet egentligen inte heller vad jag är rädd för. Rädd för människor men kanske mest av allt rädd för mig själv. Vad för hemskt jag nu skulle kunna hitta på..