you don't know how lovely you are

Jag var med om en lite halvabsurd scen nyss. Klev av bussen, efter en timmes halvslumrande i sätet, vid affären för att mötas av mamma och gemensamt handla till dagens middag. Men tji fick vi, för där står personaln utanför och säljer grillad kyckling och potatissallad för glatta livet. Butiken är kolmörk och jag inser att någonting inte stämmer. Någonting är inte som det brukar vara år 2010. Det finns ingen el. Det är slutt, kapputt, finito. Ingen liten gnutta el-rörelse så långt ögat kan nå. Så det var bara sätta sig i bilen och köra hem för att inse att inte vi heller har någon ström. Så efter lite småtårar och gnäll, är väldigt känslig när det gäller det där med el, så börjar lamporna blinka igen, efter cirka en timme, och nu sitter jag här med datorn i famnen och tvn på. Livet är fint. Med el alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0