treglassaft

It's a hard thing, faking a smile when I feel like I'm falling apart inside.

Gratis kramar, leende, sprida kärlek, det är det jag ägnar dagen åt. Samtidigt som det känns som att jag ska sprängas i tusen bitar, som en tickande bomb är inuti mig. Gamla sår från förr har skrapats upp, sår som sitter djupt, som jag har förnekat. Sóm jag fortfarande förnekar. Kompisarnas kramar känns inte, det är inte längre som det brukar. Jag känner ingen värme. Hela jag är ett tomt, kallt hål. Jag vill inte minnas. Jag vill glömma. Men det går inte. Hjälp.