det är okej att vara ledsen
En tuff dag, det ska jag inte sticka under stolen med. Så fort jag klev upp i morse och mamma skulle gå ut och hämta tidningen kom tankarna och saknaden. Han som alltid brukade springa bredvid och stolt bära tidningen till dörren. Det kändes så tomt.
Det är så skönt att jag har vänner som finns där och stöttar och förstår. Kramarna, orden, allt. Det är jobbigt nu, men jag står inte ensam och det är det som får mig att stå kvar. Jag har fortfarande inte fattat att han är borta, men jag låter det ta sin tid, jag tillåter mig själv att vara ledsen, för det är inte konstigt. Han var en underbar hund.
Sitter nu och lyssnar på May it be med Enya, inkurad i Linus stora, gosiga tröja. Den luktar gott. Den luktar Linus. Den luktar trygghet. Jag är ledsen. Men det är okej. Tårarna finns där. Det är okej.
Du kommer aldrig stå ensam. Oavsett vad som händer <3
Det är helt okej, va ledsen! Vi stöttar <3