treglassaft

19960510 - 20100201 <3

Hej Hobbe,

.

Det känns så konstigt att skriva till dig, eftersom jag vet att du inte kommer kunna läsa, du är ju liksom en hund. Det är nog inte riktigt till dig jag skriver, utan mer för dig och för mig själv. Jag vill skriva, för  trots när du jobbigt stod och skällde, när du puttade ner mig från sängen för att själv ligga där eller när du åt upp mina mackor, så älskar jag dig. Eller älskade, kanske jag måste säga nu?

.

Jag kan inte förstå att du inte finns mer, att jag aldrig mer kommer få gosa in mig i den mjuka, bruna päls när jag känner mig ensam och ledsen. Även fast det var väntat, du "höll ju ut" i för tusan nästan 14 år, mina fina gubbe. Redan när jag satte mig i bilen kände jag att någonting var fel, mamma var inte som hon brukar, men självklart förnekade jag det in i det sista. Jag tror inte jag fattat ännu, jag är bara chockad och gråter.

.

Det finns så många om och men, varför var jag inte hemma de här sista dagarna? Sista gången jag såg dig känns nu så långt borta, jag önskar jag hade fått pussa dig mitt på nosen en sista gång. Men jag ska inte önska, jag ska istället glädjes åt att du förgyllt mitt liv med min tillvaro. Det finns så många minnen. Jag älskar dig, min fina hund <3

.

Mina läppar är alldeles svullna efter den här kvällen. Hann läsa "Hej Hobbe" och punkten, sen började det igen. Har nog inte tänkt så mycket på prickiga pungar och dödande fisar vid köksbordet som ikväll heller :)



Men han har det bra nu..

usch jag gråter... vet att det inte är någon tröst men jag vet hur det känns. man älskar dem ju så sjukt mycket och det blir så jävla tomt. :'( <3<3 Du vet vart jag finns ifall du vill ringa eller nått älskade vän.

Fina Hobbe, han kommer alltid att finnas kvar <3

Åh usch :( de är så himla jobbigt när djur dör men på nått sätt så måste man ju fortsätta, de måste man väl alltid. Han kommer ju alltid finnas kvar i hjärtat. RIP Hobbe