spyflugan
Händerna är noga tvättade, två gånger med den honungsdoftande tvålen, tänderna är borstade, ansiktet sköljt i vatten. Toan är ren. Spyflugan lämnar inga spår efter sig. Ingen kan få veta, för ingen förstår, det jag gör är fel, sånt du inte ska, att vara spyfluga är något fult och äckligt, något du håller dig ifrån. Vem skulle förstå?
Vem skulle förstå den underbara känslan av att sticka fingrarna i halsen och kasta ur sig allt. Det fula, dumma och onda, allt som är fel. Nej vem förstår? Vem kan förstå när jag själv inte förstår? Känslan handlar själv, jag kan inte stå emot, jag vet att det är fel och att det jag tycker är fel inte är fel, det ska vara kvar där, jag behöver det. "Äta bör man annars dör man", det fick man ju lära sig på dagis. Men spyflugan använder inte logiken, impulshandlingen är vår lag.
Jag trycker gasen i botten, jag vill så fort som möjligt komma hemma så jag kan få rena mig, göra mig fri. Gasen i botten, jag flyger fram på grusvägen, medveten om att om jag får möte kommer allt gå åt helvete, men vad gör det? Jag ska få komma hem, låsa in mig på toan och befria mig. Jag försöker benåda mig från begäret, "om jag när jag kommer hem fått ett sms, kan jag faktiskt för en gång skull få slippa." Inkorgen var tom. Jag springer upp för trappan. Vem kan älska en spyfluga?
Kommentarer
Postat av: Malin
hjärtat, <3 snälla vännen jag blir så orolig för dig... Börjar nästan gråta när jag läser det här... Luta dig mot mig, jag stöttar dig. <3
Postat av: Veronika
Jag älskar dig trots att du är en spyfluga! Och du vet att jag förstår, den där känslan som på något underligt vis kan va skön, trots att det bara förstör.. Men du måste vara stark och stå emot, jag vet att du klarar det! <3
Trackback
