Romeo och Julia

I samtalsrummet på Barn- och ungdomspsyket sitter jag, de gula tapeterna sitter som vanligt på väggarna, vad annars? Surret från videokameran som som vanligt hörs blandas med ljudet från vinden utanför. Jag sitter i en av de blå/lila slitna fåtöljerna, terapeuten sitter mittemot mig. Efter samtal om livet. Kommer vi till frågan.

- Vad är det som han inte har? Som du saknar?

*Tystnad*

Jag sitter tyst i säkert fem minuter, jag funderar, tusentals tankar virrvlar runt i min skalle innan jag säger.

- Jag kommer fan inte på något.

Inom mig tänker jag, vad fan har jag gjort egentligen? Allt skitsnack om olika värderingar, sanningen är att jag bara var för svag och brydde mig för mycket om vad andra, alla idioter, sa. Varför ska jag lägga mig för att de dömer mig? De känner inte mig, de har ingen rätt att trycka ner mig. Hur kunde jag vara så feg och svag? Men ska inte klandra mig, psyket var inte på topp och då kan något sådant betyda mycket. Vi är som Romeo och Julia. Men hur var det du sa?

- Kärleken vinner över allt, right?

Jag tror på dig. Snälla, tro på mig. Jag älskar dig


Kommentarer
Postat av: Veronika

Du är stark, det här kommer lösa sig, det är bra att du följer ditt hjärta! <3

2009-09-29 @ 19:47:42
URL: http://avokadosallad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0