bortstädad

Har inte varit hemma på länge och klädhögarna börjar växa på rummet. Bestämde mig därför för att städa idag, inte bara städa bort kläder, utan verkligen städa, säga hejdå till det gamla och börja om. Jag tog bort bilden på pojkvän, eller ex som nu hans nya namn är, i den guldiga ramen ovanför sängen.
Det var som ett slag i magen, hjärtat högg till, jag ville gråta, tillbaka och åter igen. Att se hans tio-åriga jag le mot mig, det där oskuldsfulla och underbara leendet, det var hemskt. Det kändes som en bit av hjärtat klipptes bort, jag har skjutit upp och skjutit upp, har inte orkat tagit tag i de här småsakerna, spårena av honom som funnits i rummet och påminnt om förut. Men nu är det borta, allt är väck, det finns inte mera. Tomt men samtidigt skönt, eller nej, just nu känns det bara tomt och förjävligt. Usch vad jag hatar sånt här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0