treglassaft

Tåget kommer inte. Det böt perrong. Det förstod inte att jag är den rätta perrongen, den dit tåget borde åka och hämta upp mig och fortsätta på livets resa. Tåget kom inte. Så nu får jag kliva av perrongen och gå mot bussen istället. Jag struntar i tåg nu på ett tag, orkar inte med smärtan det skapar när de inte kommer, byter destination. Jag tar bussen istället, tittar ut genom fönstrena och kanske ser ett nytt tåg jag gillar.

All glädjen försvann ifrån mig igår. All den fina, goda energi du återskapat förgörde du på en gång. Jag är så arg, ledsen, besviken, på dig och även på mig själv. Ville verkligen få det att fungera, jag trodde på det, men mitt förflutna är faktiskt en del av mig själv, det är inget jag kan göra ogjort, och det måste accepteras. Jag förstår dina tvivel och din ilska, men samtidigt blir jag arg, jag är bara en människa, inte gud. Tänk på vad din lärare sa, slarva inte med orden, att slarva med orden sårar en människa allt för mycket. Grattis, du lyckades såra mig. Djupt.

Aldrig tidigare har jag skurit så djupt. Aldrig förut har blodet runnit så snabbt och så mycket. På golvet bildades en pöl, armarna var röda, mjuksbyxorna fulla av fläckar. Jag som hade motstått skiten så länge. Du rev lite av min mur. Grattis, hoppas du är lycklig.