hejdå,

Puts! Väck! Borta! Gone for ever! Slut!

I smulor ligger ni nu i soptunnan, där ni hör hemma. Där kan ni ruttna ifred, för ni ska inte få förstöra min kropp mer. Jag vet att jag sagt det förut. Men nu är det verkligen på riktigt. Kompis fick mig att inse det och hjälpte mig försöra tjärapinnarna. Tio kronor rikare, så jag inte får ångest för att ha kastat pengarna i sjön, sitter jag nu och ler.

Hejdå dålig andedräkt.
Hejdå kalla fingrar.
Hejdå gula tänder.
Hejdå cancer.
Hejdå giftpinnar.


Kommentarer
Postat av: Veronika

Bra gjort, jag tror på dig! <3

2009-10-02 @ 15:05:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0