att leva
Efter fyra mörka dagar börjar molnen skingra sig och solen titta fram. Hela visa ännu inte, men alla strålar värmer och det är stor skillnad från den senaste tiden. Det är som att jag kom till en gräns, då jag omedvetet stod vid ett vägskäl, gå till höger och fortsätta må dåligt, eller välja vänster, en väg utan granar och dit solens strålar når. Jag valde den vänstra.
-
Precis som jag pratade med min kära svensklärare om idag, "du behöver inte förändra världen, ta ett litet steg i taget", ska jag handla. Allt blir inte bra på en gång, men det kommer garanterat aldrig bli bra om jag inte börjar någonstans. Jag ska vända ett helt skepp, det händer inte på en sekund. Det tar inte dagar, veckor, månader. Det tar år. Men tänk hur lång tid det tar om jag då aldrig börjar?
-
Mina tankar går lite till gårdagens Grey's anathomy då Izzy säger "Ut och lev ditt liv, för du har ett liv att leva". Och det är faktiskt så, jag har ett liv och det ska jag fanimej leva. Eftersom jag inte tror på återfödelse, så har jag bara en chans att upptäcka allt fina, vackra men också hemska i livet. Det kommer bli tufft, men jag tänker inte ge upp. Jag vänder inte, jag fortsätter på stigen.
Kommentarer
Trackback
