one last breath

Till tonerna av låten som får mig att minnas förra sommaren, då du var det enda som var i mina tankar. Så sjukt egentligen, att en person jag egentligen inte kände, så totalt tog över mina tankar och fick mig att såra en av de finaste personerna jag känner. När jag väl lärde känna dig var du inte den jag trodde, endå mins jag dig som underbar. Konstigt hur det kan vara. Hur du kan manipulera dig själv så mycket.

Jag sitter i skolan. Vill inte vara här, vill bort, vill härifrån. Vill hem, eller nej vad säger jag, hem är dit jag sist vill. Jag vill bort, bort till en annan värld, jag vill försvinna jag vill inte vara här längre, jag vill inte leva. Idag kan jag inte ens le med munnen, både ögon och läppar är stumma. Människor tittar på mig, de tror de ser, de tror de förstår. Men jag är för långt borta. Ni ser igenom mig, era blickar är bortom horisonten, jag är osynlig. Era hur-äre-blickar får mungiperna att peka längre nedåt, tårarna inom mig att strömma ännu fortare och rakbladen i väskan att kännas ännu mer lockande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0