lugn ensamhet

Efter sex dagar konstant med kompisar är jag för en gångs skull ensam. De har varit helt underbart hela tiden och jag bävade efter att åka tillbaka hem. Men vet ni vad? Det är faktiskt ganska skönt. Att vara ensam en liten stund. Som alltid går jag in i mig själv och lever mina egna värld. I vanliga fall brukar huset bara ge mig ångest, men idag kan jag faktiskt njuta av att sitta här. Mannen i huset, i vanliga fall kallad pappa, sitter bredvid, men inte ens det stör mig. Jag känner mina andetag och mitt hjärta, det är allt som behövs. Och jag kan stanna i det. Äntligen!




Fast ändå, jag önskar att han, den fina, kunde komma hit och vara ensam med mig ^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0