treglassaft

Jag gjorde det i alla fall. Även om det går åt helvete nu, så tog jag i alla fall steget. Trots att jag grät floder efteråt, så är jag endå stolt. Jag vågade, jag ville, det gick. Det känns som att någon har tagit mitt hjärta, satt fast det i en tråd som nu släpar bakom dig. Ner i all skit och dynga, men som fortfarande hänger kvar. Gud så jag är poetisk! Men det är faktiskt sant. Nu tog jag steget att erkänna att jag gjort fel, att jag vill tillbaka. Jag visade att det är han jag vill ha, ingen annan. Nu är bollen hos han, den jag älskar, för en gång kan jag vara modig och ta steget. Den andra gången blir tuffare.

Men i och för sig fick vi ju redan när vi var små lära oss att kärlek gör ont, är något du får kämpa för, men också något du inte kan vara utan. Det är just det jag inte vill. Vara utan. Jag vill vara med, tillsammans, hela tiden. Som sagt, även om han inte vill, så gjorde jag endå rätt. Jag ska inte skämmas för mina känslor, sen får han tacka och ta emot eller kasta mig under sängen. Congratzz, makten är din!