treglassaft

Jag börjar bli tokig tror jag. Eller börjar bli? Det har jag väl varit de senaste 17 åren, 2 månaderna och 27 dygnen av mitt liv. Men det är inte sånt där vardagstokig jag börjar bli, nej det är ensamhetstokerierna som börjar spöka i min arma kropp. Arma kropp? Ebbas poetiska ordval har åter kommit fram. Men tillbaka till saken. Tokighet och ensamhet, ingen bra kombination om ni frågar mig. 

Eftersom jag är sjuk, låter som en förkyldkråka när jag pratar, ni kan ju tänka er hur hemskt det skulle ljuda i kundernas öron om en snorandes servitris kommer fram och med förkyldkråk-röst säger "smakade det bra?". Nej det går ju inte för sig, så det blev inget arbetande för mig idag. Istället ägnades dagen åt slipning av vikvägg i bikini lyssnandes till RIX FM, jippie!

Jag ska väl inte klaga, men då jag är inne på min andra dag innanför tomtens gränser, börjar jag få spring i benen och socialnerverna börjar hoppa. Jag behöver umgänge nu! 

Pricken över i:et är att dagarna fram till Torsdag är sååååååååååå sega, jag vill träffa pojkvän nu, Nu, NU! Kan vi inte hoppa över de här mellan/sjuk/slipnings - dagarna fram dit?.  Dessutom blev det inget telefonprat med varken bästis eller Jussingen, högst ångest framkallande, då tankarna om att jag är ensamast i världen startar. 

Den förkylda kråkan blir mer och mer tokig och ensam. Stackars liten..