treglassaft

Jag tror det är påväg att bli bra nu igen. Ett dygn har spenderats med världens finaste kompis, och att det kunde bli såhär bra efter troligen ett av mitt livs jobbigaste samtal, trodde jag aldrig. När vi stod vid stupet, redo att förgöra allt det fina vi varit med om i våra fjorton år tillsammans, det är så sjukt att det har kunnat blivit såhär. Kärlek, vänskap och svartsjuka. Varför går det inte att radera ut den tredje länken? Alla problem som vi skapat har bara uppkommit pågrund av att vi tycker så mycket om varandra. Ändå var vi påväg att ta slut på det hela. Jag är glad att vi tog de djupa andetagen och hittade tillbaka på vägen. Sakta går vi genom byn, och det är faktiskt så. Våra leenden passar bäst tillsammans.