treglassaft

När jag kommer på mig själv med att klaga på alla dessa små, egentligen betydelse lösa, problem blir jag så arg på mig själv och försöker tvinga mig att låta bli. Men ändå fortsätter jag. Barnen i Gaza kämpar varje dag för att inte bli träffade av en bomb och dö. Medan jag sitter på mitt egna rum, klagar på att jag får ont i rumpan av att sitta på en matta på golvet,fast jag har en 120 säng stående bakom mig. Lika dumt känns det att jag samma dag klagat på att det är så jobbigt när man har mjuksibyxor för då känner man inte när mobilen vibrerar. Det här är i-lands ungar i ett nötskal. Och ändå är jag säker på att jag inte är den som klagar mest.

Så idag kör jag en liten dissning till mig själv, och alla andra onödiga klagare. Visst kan det vara jobbigt när man inte märker att man får ett sms, men öppna ögonen och titta längre än bara några meter runt er. Vi kanske borde vara lite mer nöjda över det vi har och inte bara sukta efter annat. Eller är det en helt absurd tanke?