treglassaft

Det är gott, det är socialt att sitta på café med händerna runt en varm kopp, man blir pigg, kombinerat med choklad är det oemotståndligt dessutom känner man sig faktiskt lite vuxen. Kaffe, Kaffe, kaffe, denna underbara uppfinning som heter kaffe. Den förgyller min vardag och kan vända en helvetes dag till någonting fantastiskt. Men när det har gått så långt att jag redan innan jag fyllt sjutton är beroende, då är det inte så kul längre.

Min lördag var otroligt stressig, gick upp klockan åtta och åkte till Stockholm, ingen tid för morgonkoppen, sedan följdes dagen av timmar på Naturhistoriska Riksmuséet, ingen tid för kaffepaus, en kväll sprängfylld av huvudvärk resulterade i däckning i soffan vid halv tio.
 Allting på grund av att jag inte fått mitt nödvändiga koffein intag. Jag kunde inte njuta fullt av en dag tillsammans med mina underbara kusiner, bara för min kropps längtan efter denna, till synes oskyldiga, kopp. 

Som så många påminner mig om finns det minst lika många dåliga saker med att dricka kaffe som det finns bra. jag får svårt att sova, gula tänder, jag blir beroende och det kostar massor med pengar. Men jag är fast i den onda, men underbart goda, fällan som kaffedrickare. Mina försök i att bli en hälsosam kvinna och bara dricka té har misslyckats totalt, min kropp och min hjärna vill inte samarbeta. Känner ni igen er, ni trogna kaffedrickare?

Hur det än är så kan jag inte göra någonting åt det. Jag får leva i en värld fylld av kaffekoppar och sump, och vara glad att jag inte är heroin beroende, för som jag har förstått är det lite värre. Så nu ska jag gå ner och göra mig en kopp, vira in mig o täcket och njuta av att mitt koffein begär får sin belöning.