lekledaren
Idag har jag hoppat runt, varit glad och babblat som en galning, hela dagen! Minp-människorna födda 1993 skulle idag börja ettan och som trogen ordförande i det socialautskottet var jag på plats, en dag tidigare än jag behövde, är jag sjuk?!, för att ta emot dem med öppna armar. Har försökt få 60 stycken 16-åringar att bryta isen och börja prata med varandra, leka tråkiga lekar och känna sig jätte välkomna och efterlängtade.
Redan innan själva uppdraget var jag trött. Det hade varit smärtsamt även om humöret varit på topp, men med en livslust på noll och tårarna brännande bakom ögonlocken, var det en ren pina. Le, Le, Le. Jag är så jävla trött på att le. Vill inte finnas, bara vara, ligga på mitt rum med låst dörr, ingen kommer in, ingen kommer ut. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva längre.
Kommentarer
Trackback
