Aggression
Jag är så arg. Jag är så fruktansvärt arg. Jag är så förpillrande, förprullande, förprällande förbannad så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Varför?
Ingen aning. Åter hänvisar jag till sjukdomen, då jag är cirka nittionio komma nio procents säker att de är den som styrt mina känslor åt det arga känslor. Varför den valde att rikta mitt hat mot den människa som betyder mest för mig förstår jag inte. Men det är kanske just därför den gjort det? För att denne betyder så mycket för mig, som har räddat mig tillbaka till livet många gånger, allra högst under söndags eftermiddagen.
Jag tror att sjukdomen hatar mig, därför gör den så jag hatar de jag behöver, för att förgöra mig. Men mig kommer du inte åt, du kan få mig att hata och vara arg. Men jag ger inte upp, så är det bara.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Är du bipolär? (skumläste igenom inlägget nedan)
Jag förstår dig. Ilskan, att vara arg utan egentlig anledning och handla så som man egentligen inte alls vill!
jag är själv bipolär, av typ1. så jag förstår. om det gör saken något lättare, att slippa vara själv. för mig gör det iaf det.
Postat av: Veronika
Du får inte ge upp, för då kommer sjukdommen äta upp både dig och mig. Jag ger aldrig upp. <3
Trackback
