Det är jobbigt, sånt där dödsprat

Varför börja dagen med en mjukstart? Nej nej, inte Ebba inte, här börjar vi dagen med en timmes självmords - och dödssnack tillsammans med terapeuten. Ja och sedan var min dag förstörd, eftersom min hjärna var bortkopplad och dansade iväg i en egen, ensam, liten vals. Den ville då inte tänka på Ekologisk mångfald, Algebraiska olikheter och andra intressanta saker dagen har bjudit på.

Ändå är det konstigt, för trots att det gav mig ett så stort intryck och absolut fått mig att tänka efter, kommer jag nästan inte ihåg nått av vad vi sa. Känner ni igen er? Jag vet vad vi pratade om, vad som sades och hur slutsatsen blev, men specifika meningar och åsikter har försvunnit ut i glömskans värld. Fast tur är väl kanske det, för med tanke på hur jobbig dagen blev, har jag en känsla av att den varit värre om minnet kommit ihåg allt som sades.

Man kan väl säga att jag började dagen med en annorlunda sorts hjärngympa, nödvändig, jobbig men samtidigt skön, kan jämföras med när man lättare på trycket i den bakre regionen, (Bajsar, för att tala klarspråk). Inget jag rekommenderar om dagen dessutom består av psykologiprov, familjemiddag, storhandling och språkkurs. Men om inget av dessa ting står på agendan, go for it!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0